Bloggpaus

Kära vänner,
Jag tänker ta en paus från bloggen ett tag.
Det är mer stressande än man kan tro att försöka klämma ur sig genomtänkta inlägg varje dag.
 
Om jag känner för att skriva kommer jag att göra det.
Mina veckomenyer kommer upp varje måndag.
 
Jag måste landa i mig själv lite nu och då prioriterar jag min Instagram mer än bloggen.
Instagram är min snuttefilt som ser till att jag inte trillar åt helsike nu när jag mår som jag gör.
 
Jag hoppas ni har överseende med detta.
Dessa tre inlägg förklarar varför jag kopplar bort min blogg ett tag.
 
Ta hand om er!
 
Och om vi inte hörs innan:
 
God jul och gott nytt år, ni är bäst <3
 
 
 

Veckomeny

Måndag
Lunch:  Korv
Middag:  Blomkålsris och korvstroganoff
  
 
Tisdag
Lunch:  Lövbiffsrulader
Middag:  Höstgryta
  
 
Onsdag
Lunch:  Rester av grytan
Middag:  Bacon och shiratakinudlar
  
 
Torsdag
Lunch:  Lövbiffsrulad
Middag:  Tacos
  
 
Fredag
Lunch:  Falukorv med smörstekt vitkål
Middag:  Gräddstuvad köttfärssås
  
 
Lördag
Försnacks:  Smörfyllda ostrullar
Lunch/Middag:  Minutbiff med gräddsås
 
Söndag
Försnacks:  Smörfyllda ostrullar
Lunch/Middag:  Pannbiffar med blomkålsmos och löksås
 
 

Gnäll

Jag har haft en bra period (okej, det var att ta i... jag har haft typ en bra vecka).

Men igår kraschade jag. 
Jag kunde bara inte vara glad.
Jag skulle köpa julklappar och åkte långt för att göra det.
Men väl på plats ville jag bara gå till bilen och gråta och sen åka hem.
Jag åkte faktiskt hem ganska omgående så än en gång fick jag skjuta upp julklapparna.

Det började faktiskt redan i fredags när jag och Fredrik julhandlade inför nästa helg.
Jag hade skrivit en jättebra lista, men jag kunde inte läsa den.

Flera gånger fick jag stanna upp för att över huvudtaget få fram orden som stod där.
De ord jag inte kunde läsa tänkte jag strunta i och köpa en annan gång.
Observera att det inte var något fel på min handstil.
Felet låg i att jag helt enkelt inte kunde koppla orden till min hjärna.

Till exempel: Jag fick gå 4 gånger för att hämta glögg. 
Första gången blev jag sur för att den inte stod där jag trodde.
Andra gången blev jag sur för att en tant ville bjuda mig på choklad.
Tredje gången blev jag gråtfärdig för att jag verkligen inte hittade glöggen och med tårarna brännande i ögonen gick jag tillbaka till vagnen.
Fjärde gången sa Fredrik: Men älskling, fråga någon var den står?
Då äntligen hittade jag glöggen men blev skitförbannad för att den inte stod där JAG tyckte att den borde stå.

Men det räcker inte där.
Väl vid kassan skulle jag försöka hitta min plånbok i mitt stora svarta hål (i folkmun: handväska).
Jag hittade den inte.
Då fick jag räkna till 10 och verkligen stålsätta mig för att inte kasta hela väskan åt helvete, slänga mig på golvet och gråta och sparka som en bortskämd 3-åring.

Det är inte roligt att känna så här.
Jag vill tro att jag märker av när ett raseriutbrott är på väg och ibland gör jag nog det.
Pulsen ökar något, jag spänner läpparna och kallar ALLA människor runt mig för "jävla idioter" i huvudet.

Jag ser fram mot ett nytt besök hos läkaren.
Förra gången jag var där var under min "nedkylningsperiod".
Nu när jag ska dit kommer det vara antingen upptrappning eller fullt ut shit storm.
Kanske är det lättare då att ta reda på vad det är med mig.

Ny dag, nya tag.
Idag ska jag fixa naglarna och (än en gång) köpa de sista julklapparna.

Önska mig lycka till. Det behöver jag.

Visa fler inlägg