Sockerberoende, en verklig sjukdom
Det här händer verkligen inte ofta, men jag känner ett starkt behov av att blogga idag.
Jag läser alltid LCHFingenjörens blogg och idag berörde hennes inlägg mig något ofattbart.
Även jag lever med en "hitte på"-diagnos. Mitt sockerberoende är för tillfället under kontroll men jag får nästan dagligen kämpa med människor som ifrågasätter mig och menar att "om du tar EN kaka blir du inte fet".
Det har dom fullkomligt rätt i! Men om jag skulle äta EN kaka skulle jag snart länsa hela kakfatet.
Jag skulle inte klara av mitt jobb med samma skärpa och fokus som idag.
Det finns en stor risk att jag skulle sjukanmäla för att ligga hemma och gräva i en chipspåse.
Givetvis gäller det att äta varierat, så jag skulle nog köpa godis, glass, pizza, pasta, yoghurt, bröd och flingor också. Man vill ju inte riskera att äta för enformigt...
Även fast jag gång på gång förklarat mitt problem så ska det alltid trugas och skämtas vid fredagsfikat
(samma personer är på mig om detta VARJE fredag, kom igen..... Det är inte roligt längre).
Jag tycker att det är otrevligt och oförskämt när jag berättat väldigt öppet och naket om mitt sockerberoende.
Personen i fråga tycker att den är jätterolig och skrattar gott.
Jag har börjat ignorera dennes beteende och orkar knappt ens grymta till svar längre.
Det är en väldig tur att jag är säker i mitt beroende och mig själv.
Jag låter inte andras beteende påverka vad jag stoppar i munnen, annars skulle min kollega lätt kunnat knuffa mig rätt ner i sockerträsket igen.
Tips:
Var ärlig med din omgivning ock kräv respekt!
Jag tvivlar på att någon skulle truga en nykter alkoholist att bara ta "en liten fredagsstänkare".
Den jämförelsen tar jag alltid till när någon tycker att jag bara ska ta "en kaka".
Jag är sockerberoende. Ord som "lagom", "en", "lite bara", "inte så mycket" finns inte i min vildaste fantasi när jag går loss på socker.
Jag har levt utan återfall sen 2012-11-11. Mitt mål är: Aldrig mer. Jag hoppas innerligt att jag kan klara av det.
Alla dagar är inte solsken och rosor, jag har riktigt tunga dagar också.
Jag skulle uppskatta att 99% av tiden känner jag mig trygg i mitt sockerfria liv.
Det är bara den där sista procenten som ibland gör livet tufft.
Heja alla ni som på något vis kämpar för att förändra era liv till det bättre.
Kan jag så kan du också. Jag önskar er all lycka på er resa <3

Alltså, pepp på den! Sjukt bra skrivet Anna. Även jag är sockerberoende. Jag har inte kommit någon vart alls om man jämför med tex din eller My's resor men är på gång och jag kan behöva allt stöd jag kan få så jag är tacksam för er!