Saknar motivation

Ibland orkar man inte, ibland vill man inte, ibland kan man inte och ibland motiveras man inte av vissa saker.
För min del handlar det om att kontrollera min mat slaviskt.

I över ett års tid har jag nästan dagligen vägt min mat.
Det har fungerat sjukt bra och jag har inte alls mått dåligt av det, snarare tvärtom!
 
MEN! Jag tror inte att jag kommer börja räkna på maten igen på ett tag. 
Jag hoppas att ni som är beroende av mina strikta mått har lite överseende med mina veckomenyer för tillfället.
Veckomenyerna kommer på måndagar som vanligt, men jag tror inta alla dagar kommer vara beräknade.
(Behöver ni ändå få bukt med ert ätbeteende och gillar tryggheten och strukturen som mina tidigare veckomenyer ger hittar ni dem enkelt HÄR)
 
Ibland måste man slappna av för att kunna leva.
Jag har inte alls överätit men säkert gått upp nåt kilo ändå och det kan jag leva med.
Min livskvalité och mitt hem går före allt just nu.
Jag vill ha allting färdigt här hemma till jul och jag vet att det kanske är något orealistiskt, men jag ska göra mitt bästa.
 
Jag tycker verkligen att jag gjort ett jättebra jobb som bara freestylat med maten max 5 veckor på ett helt år.
 
Den här veckan får jag också semester från vågen (om jag vill).
 
Kram på er!
 
(Jag är i alla fall inte längre en soffpotatis som äter chips, bild från 2006)
 
#1 - - Anonym:

💐💐💐💐💐

Svar: 😘🍀
AnnasLCHF

#2 - - Anna N:

Tror att det är bra att du släpper vägandet. Livet består ju inte bara av siffror. Själv äter jag efter en matplan nu och får inte väga maten utan bara använda ögonmått. Var svårt första dagen då jag väger och räknar allt (utom de dagar jag överäter...) men nu några veckor senare känns det befriande att slippa väga allt.

Svar: Heja heja, hoppas du hittar ett sätt att förhålla dig till mat som passar dig :-) Du verkar iaf ha hittat ett lugn och njuta av att inte väga (precis som jag)
Kram!
AnnasLCHF

#3 - - Viktbalans:

Känner igen mig i mycket. Jag har under perioder räknat varenda kalori jag har stoppat i mig, vilket tyvärr har gjort mig lite permanent skadad. På gott gott och ont har jag full koll på vad jag stoppar i mig oavsett om jag vill eller inte.

Svar: Lite samma här (fast jag har ingen koll på kalorier, jag vet bara kolhydraterna). På ett sätt känns det ändå tryggt för mig. Att ha fått in det tänket lite i ryggraden ;-) Kram!
AnnasLCHF