Övning ger färdighet?

Igår var jag barnvakt hos min syster.
Hon och gubben skulle på föräldramöte så jag tog hand om de tre små vildingarna.

Men! Att vara barnvakt åt dom är ju verkligen a walk in the park.
De är så jäkla kärleksfulla och goa!

Vi skrattade, brottades, pratade och kelade.
Vardagsmotion och lycka på hög nivå.

Det som värmer mosters hjärta lite extra är när minstingen kommer, tar min hand och säger "Nanna kom".
Hur säger man nej till det?

Mina grabbar är så jäkla underbara och jag är alltid så full av energi när jag varit hos dom.

 
 
#1 - - Petra:

Vad härligt att ni verkar ha så bra kontakt! Att umgås med barn kan både ta och ge energi:). Vår minsta kille är snart 7 år och det går inte en dag utan att något roligt och oväntat kommer ur hans mun, så det är helt omöjligt att hålla sig för skratt. Ärligt och rakt på sak, får man höra sanningen, ha ha!

Svar: Precis! Hahaha, jag älskar när barn verkligen har tänkt på något länge och sen kastar ur sig det som det mest normala i hela världen xD Syrrans äldsta såg en gammal bild på min sambo (där han vägde ca 40kg mer än han gör idag) och sa: "Oj vilken tur att TokFredrik växte upp. Det måste varit jobbigt att vara så tjock när man är liten, visst Lill-Anna?". Jag smällde av av skratt ;-)
AnnasLCHF