Fråga från en läsare

Jag fick en riktigt bra fråga av Anna för ett tag sedan.
Svaret på hennes fråga tycker jag dock att ni också ska få chansen att läsa.
 
Fråga
Hej! 
Jag har tittat in på din blogg lite då och då och inspireras av dina maträtter osv på instagram, jättekul! Jag har en fråga... du behöver absolut inte svara, det är ju ingen frågestund längre, men jag testar... 

Hur vet du att du är sockerberoende? Har du gjort testet SUGAR av Bitten eller liknande? Om inte - hur kom du fram till insikten? Jag är nämligen själv i funderingarna, vet inte helt hur jag ska gå till väga framöver om man liksom inte vet svart på vitt... så det hade varit intressant att höra din historia och tankar om det. Du kanske har något gammalt inlägg om det...? 

MVH en annan Anna :)
 
Svar
Hej Anna,
Tack!
Jag visste inte vad sockerberoende var när jag började med LCHF för första gången 2009.
Jag visste inte att mitt problem var ett beroende, men jag förstod att jag inte kunde hantera vissa råvaror.
Det stod klart för mig att pasta, bröd, godis, chips, kakor (osv.), gjorde mig bottenlös.
Allt jag köpte åt jag upp.
 
Innan jag hörde talas om sockerberoende tyckte jag att alla som gjorde något av de nedanstående skulle börja äta LCHF.
Jag förstod inte då att det handlade om beroende, jag förstod bara att något var fel och skapade en liten egen lista.
Är du manisk i ditt ätbeteende när det kommer till kolhydrater/socker?
Kan du sluta äta något du tycker är gott eller äter du upp allt och sen lite till?
Isolerar du dig själv för att kunna äta ifred?
Blir du deppig/ledsen/rabiat när du inte får godis/glass/chips/kolhydrater?
 
Jag insåg att jag var sockerberoende när en kompis till mig "kom ut" med sitt beroende.
Då trillade poletten ner och allt blev glasklart.
JAG ÄR SOCKERBEROENDE.
 
Äntligen fick jag ett ord och namn på mitt beteende.
Äntligen förstod jag att det inte var fel på mig utan att min hjärna var kidnappad av Sockerdjävulen.
Äntligen visste jag vad jag var tvungen att göra.
Äntligen visste jag hur jag skulle äta mig fri från konstant tjat/gnat av sockertrollen.
 
Bittens test är ett bra test. Väldigt konkret om man passar in eller inte.
 
Nedan länkar jag några av mina tidigare inlägg som tar upp just sockerberoende:
 
 
 

Lucia

Idag är det den allmänna "alla måste äta en lussebulle för att fira ett helgon från Italien"-dagen.
Mer känd under namnet "Lucia".
 
På era jobb kommer det förmodligen finnas lussebullar, pepparkakor och glögg.
På era barns dagis/skolor kommer det förmodligen bjudas på lussebullar och pepparkakor.
 
Är du sockerberoende?
Är du inte tillräckligt stark i dig själv och känner dig fräck, men vill säga nej?
 
Här kommer mina bästa tips:
  • "Nej tack, jag åt precis"
  • "Nej tack"
  • "Åh va snällt av dig, men jag tål inte bullar"
  • "Nej tack"
  • "Va gullig du är, men nej tack"
  • "Nej tack, jag är proppmätt sen frukost/lunch"
  • "Nej tack"
Känner du ändå att du inte vill äta kakor och bullar men inte vet hur du ska kunna klara av alla som tjatar (för idag kommer det tjatas).
Gå inte dit.
Jag menar inte att du ska sjukanmäla dig eller strunta i att titta på ditt/dina barns uppvisningar.
Jag menar: Gå inte till fikabordet när dina kollegor fikar.
Gå på själva uppvisningen och se dina små stjärnor sjunga, men hoppa över fikan.
 
Det kan låta lättare sagt än gjort. 
Är du sockerberoende ska du inte utsätta dig för triggande situationer.
Om jag äter EN lussebulle idag kan det förstöra hela min jul på samma sätt som EN liten mugg med starkvinsglögg skulle kunna förstöra julen för en nykter alkoholist.
 
Är du inte sockerberoende tycker du nog att jag är för hård och du kanske inte kan förstå hur EN liten lussebulle/pepparkaka kan förstöra julen.
Givetvist är det inte EN bulle/kaka som förstör.
Det läskiga är vad som händer med mig efter jag ätit den bullen/kakan.
 
Det var över 4 år sen jag gjorde avsteg sist kan jag ärligt inte längre svara på hur jag skulle reagera.
Jag vet helt enkelt inte vad jag skulle göra om jag åt EN bulle/kaka.
Det jag däremot vet är att sist jag gjorde avsteg åt jag dygnet runt och den hungern/det maniska suget vill jag ALDRIG uppleva igen.
 
Du är stark, Du kan stå emot. 
För varje "Nej tack" växer du som person och blir mer säker på din resa mot en hälsosam livsstil <3
 
 
 

Julbord - En sockerberoendes värsta mardröm

Ikväll ska jag gå på julbord med jobbet.
Ni som följt min blogg ett tag vet att jag är en sockerberoende överätare.
 
Jag är riktigt glad att jag lyckas hålla mitt sockerberoende i schack.
Efterrätterna lockar inte mig mer än att de kan vara vackra att se på.
MEN! Överätningen...
 
Överätning och buffé går INTE hand i hand.
I alla fall fungerar det sällan optimalt för mig.
Men, jag har några punkter som jag brukar använda mig av och som fungerar (för mig).
 
Dessa punkter fungerar säkert inte för alla och det är inga generella tips.
Det här är vad som fungerar för MIG.
 
När jag ska äta ute (speciellt bufféer) måste jag i förväg bestämma hur jag ska uppföra mig.
Eller uppföra och uppföra... Hur jag ska förhålla mig till maten.
 
Till lunch äter jag alltid något kolhydratfattigt (ibland kan jag även skippa lunch).
När det kommer till själva buffén väljer jag att göra så här:
- Jag förbereder mig hemma redan dagen innan genom att peppa mig själv med att jag KAN klara av ett ynka julbord/en ynka buffé utan att dö.
- Jag går ett varv först för att se vad som finns.
- Jag bestämmer mig sedan för vad jag får ta av och vad jag inte får ta av.
- Jag besämmer i förväg hur många rundor jag får gå
(annars kan jag äta från jag kommer tills någon drar mig därifrån, med våld).
- Jag sätter mig långt in så att det blir krångligt att gå och hämta mat.
- Jag räknar till 20 efter varje portion och känner efter om jag är mätt eller om jag vill ha mer.
- Jag tänker på alla de gånger jag ätit så mycket mat att jag fått panikångest och hjärtklappning.
- Jag dricker mycket vatten.
- Jag njuter av trevligt sällskap.
 
Hur gör du kring julbord eller andra sociala ätsammanhang?
Har du några bra tips till en sockerberoende överätare?
 
 
 
Visa fler inlägg