Gnäll

Jag har haft en bra period (okej, det var att ta i... jag har haft typ en bra vecka).

Men igår kraschade jag. 
Jag kunde bara inte vara glad.
Jag skulle köpa julklappar och åkte långt för att göra det.
Men väl på plats ville jag bara gå till bilen och gråta och sen åka hem.
Jag åkte faktiskt hem ganska omgående så än en gång fick jag skjuta upp julklapparna.

Det började faktiskt redan i fredags när jag och Fredrik julhandlade inför nästa helg.
Jag hade skrivit en jättebra lista, men jag kunde inte läsa den.

Flera gånger fick jag stanna upp för att över huvudtaget få fram orden som stod där.
De ord jag inte kunde läsa tänkte jag strunta i och köpa en annan gång.
Observera att det inte var något fel på min handstil.
Felet låg i att jag helt enkelt inte kunde koppla orden till min hjärna.

Till exempel: Jag fick gå 4 gånger för att hämta glögg. 
Första gången blev jag sur för att den inte stod där jag trodde.
Andra gången blev jag sur för att en tant ville bjuda mig på choklad.
Tredje gången blev jag gråtfärdig för att jag verkligen inte hittade glöggen och med tårarna brännande i ögonen gick jag tillbaka till vagnen.
Fjärde gången sa Fredrik: Men älskling, fråga någon var den står?
Då äntligen hittade jag glöggen men blev skitförbannad för att den inte stod där JAG tyckte att den borde stå.

Men det räcker inte där.
Väl vid kassan skulle jag försöka hitta min plånbok i mitt stora svarta hål (i folkmun: handväska).
Jag hittade den inte.
Då fick jag räkna till 10 och verkligen stålsätta mig för att inte kasta hela väskan åt helvete, slänga mig på golvet och gråta och sparka som en bortskämd 3-åring.

Det är inte roligt att känna så här.
Jag vill tro att jag märker av när ett raseriutbrott är på väg och ibland gör jag nog det.
Pulsen ökar något, jag spänner läpparna och kallar ALLA människor runt mig för "jävla idioter" i huvudet.

Jag ser fram mot ett nytt besök hos läkaren.
Förra gången jag var där var under min "nedkylningsperiod".
Nu när jag ska dit kommer det vara antingen upptrappning eller fullt ut shit storm.
Kanske är det lättare då att ta reda på vad det är med mig.

Ny dag, nya tag.
Idag ska jag fixa naglarna och (än en gång) köpa de sista julklapparna.

Önska mig lycka till. Det behöver jag.

#1 - - Carro:

Att du är stressad och på väg mot utmattningssyndrom låter mycket troligt!
Var rädd om dej!!!

Svar: Kram <3 <3 <3
AnnasLCHF

#2 - - Margareta:

Precis så var jag innan jag gick i den berömda väggen var rädd om dig är du ledig i jul ta hand om dig .

Svar: Tack, det ska jag! Kram <3
AnnasLCHF

#3 - - Gabriella:

Så har jag också haft det 2 veckor av 4 varje månad i flera år, för mig handlade det om PMS, fruktansvärt att inte själv kunna kontrollera sådana här situationer. Känns som om man är schizofren. Tack och lov har detta nu blivit liiite bättre. Hoppas du får hjälp med vad det beror på. ❤️

Svar: Det är så jobbigt med PMS. Men det här matchar inte riktigt min cykel tillräckligt bra för att kunna stämma (min cykel är iofs obefintlig eftersom jag knappt får mens längre). Hoppas det bara blir bättre och bättre för dig!
Kram <3
AnnasLCHF

#4 - - Linn:

Precis så kände jag innan min utmattning... Stress kan vara så mycket mer än att "skynda", det kan bero på tankar, situationer, rädslor, gamla händelser och liknande som man försöker trycka undan och inte låtsas om. Jag önskar att jag lyssnat på signalerna tidigare... Och att någon sagt till mig att det är okej att må dåligt, det är okej att inte orka alltid, det är okej att säga nej och det är okej att vila. Det är verkligen inte värt det, att mentalt stressa sönder sig, det är det inte...men man lär sig mycket om sig själv och man växer som person av att ta sig upp igen! Jag känner inte dig så dina symptom kan ju bero på någonting annat så det är inte fel att ta prover och tester för andra saker.

Svar: Tack för fin och peppande kommentar! Kram
Anna Hagström

#5 - - Anonym:

Var rädd om dej fina Anna

Svar: Tack! Kram
AnnasLCHF

#6 - - Anonym:

Nu ska jag vara hemsk men PRECIS så där blev jag efter en tid med LCHF-kost. Testade ALLT och gick igenom määängder av läkarundersökningar och provtagningar. Men inget var fel. Testade mycket motvilligt att äta lite mer "vanlig" kost och efter några veckor vände allt. Tröttheten började kännas liiite mindre, huvudvärken vlev betydligt bättre, yrsel likaså. Å så en dag kom mensen tillbaka. Ville ändå ibte riktigt tro att allt berodde på LCHF, så gjorde ett nytt försök 6 månader senare. Efter 3 månader var det bara att inse, min kropp fixar inte LCHF av någon sorglig anledning. Så idag äter jag mer "vanlig" kost men drar ner rätt mycket på kolhydrater och väljer "bra" kolhydrater. Behöver inte alls vara så men dessvärre var det verkligheten för mig. Hoppas du känner dig bättre snart!

Svar: Va jobbigt att det blev så för dig va LCHF. Dock tvivlar jag på att det är LCHF som spökar för mig (började första gången 2009 och har inte gjort avsteg på över 4 år).
Ha det bra! Kram
Anna Hagström

#7 - - Anonym:

Har du funderat på om du har PMDS? Det är vanligare än man kan föreställa sig. En mer extrem variant av PMS då man blir fruktansvärt deppig, ser ingen mening med livet, hatar allt och alla, självmordstankar mm. Det finns hjälp att få! Läs på, var frågvis på läkarbesöket och var envis. Hoppas verkligen det löser sig, jag känner igen mig så mycket och önskar ingen detsamma. Kram på dig, lycka till.

Svar: Ja det har jag gjort, men det har gynekolog och läkare uteslutit innan min krasch. Förmodligen var det jag trodde var kraftig PMS en förvarning om att jag skulle bromsa innan jag dundrade in i väggen. Kram på dig!
Anna Hagström

#8 - - En tanke bara:

Låter tyvärr som en utmattningsdepression. Ta symptomen på allvar! Sedan är det en väldig stress för kroppen och knoppen att äta väldigt sällan, den behöver regelbundet energi. Regelbundna kostvanor är a och o i återhämtningen från utmattning.

Svar: Tack för push! Jag försöker lyssna på kroppens hungersignaler, men när dessa uteblir äter jag ändå. Bara för att inte stressa kroppen ännu mer. Kram!
Anna Hagström

#9 - - Anonym:

Jag tycker också att det verkligen stämmer in på utmattning syndrom! Försök att släppa på kraven och bara finnas till .vara tacksam för det lilla i vardagen , meditera . Kolla om det inte kan vara leptinen. Jag vet att du aldrig äter frukost men jag fick ta en period i våras för att få iordning på min leptin nivå . Då steg jag upp kl 7 och ät biff 😂 kolla in Martina Johanssons tips ! Hoppas det ordnar upp sej!

Svar: Jag får kanske ta och överväga lite frukost 😂 Problemet är bara att jag absolut inte är hungrig 😱 Får tänka på saken. Tack för tipset! Kram
Anna Hagström

#10 - - Annie:

Har du haft kontakt med någon näringsterapeut? Jag tänker om prover osv inom den traditionella sjukvården inte visar något "fel" så kan det ju ändå vara så att du har brist på näringsämnen och obalanser i hormoner osv (utebliven menstruation är ju bl.a. ett tecken på att det kan vara så). Jag har själv haft perioder då jag mått väldigt dålig, liknande symptom som du. Jag har blivit mkt bättre med ökat intag av olika mineraler och en del tillskott, samt infört mkt större del vegetarisk kost än tidigare. Kanske kan det vara värt att prova? Kroppen kan enligt teorier också bli mkt "försurad" av ett stort intag av protein, mejeri och animalisk föda rent generellt. Kanske kan du uppnå bättre mående och hälsa genom små justeringar av din kost? Det verkar ju som att du har hållt ett liknande upplägg en ganska lång period, så eventuella brister kan ju börja visa sig då. Kan vara värt att fundera över iaf :)

Svar: Riktigt bra tips! Ska kolla på det när min hjärna är mottaglig för ny information ;-) Just nu är det mest basic-info som fungerar. Tack för tips! Kram
Anna Hagström

#11 - - Karin:

Usch, jag vet precis hur det är... Fick ett sammanbrott för någon månad sen när jag en måndagmorgon stod och skulle fixa frukost och tårarna bara började rinna från ingenstans. Det ville inte sluta. Min pojkvän sa till mig att åka till jobbet och ta ett snack med min chef då min arbetsbelastning var roten till varför jag höll på att bränna ut mig. Det blev bättre efter samtalet med chefen, fick vara hemma några dagar, har skurit ner arbetsuppgifterna till hälften ett tag. Lider däremot fortfarande av koncentrationssvårigheter, humör som pendlar och till viss del minnesförlust. Hjärnan filtrerar liksom det som inte är absolut nödvändigt för att överleva. Riktigt otäckt. Jag fick positiv feedback för att jag sagt ifrån på jobbet, ingen drar nytta av att jag jobbar ihjäl mig.

Det är bra att du kollar upp det i tid och prioriterar det som är viktigt, nämligen du! Kram ❤

Svar: Jag har gråtit hos min chef flera gånger 🙈 Nu tog dock hela jag slut. Man känner sig som en urvriden trasa. Skönt att du fick ordning på jobbet och bra gjort av dig att stå upp för dig själv 😃 Kram fina du 😘
Anna Hagström

↑