7 år

Tiden går fort när man har roligt!
Idag har jag och min sambo varit ihop i sju år. Vad har vi hunnit med under den tiden?
Nedan listar jag några saker:
- Vi har varit utomlands 6 gånger.
- Vi har totalt haft 12 bilar (han 7, jag 5).
- Vi har firat 7 jular tillsammans.
- Vi har flyttat ihop.
- Vi har renoverat ett kök.
- Vi har köpt lägenhet.
- Vi har sålt lägenheten.
- Vi har köpt hus.
- Vi har massa roliga minnen.
- Vi har egna traditioner.
- Vi har skrattat.
- Vi har bråkat (försök själva att bygga ihop Ikea-möbler och behålla husfriden).
- Vi har sammanlagt gått ner mer än jag väger idag.

Den här karln är min stöttepelare i livet.
Tack för att du är min.
Du är det bästa som har hänt mig.
Nu börjar resten av vårt liv.
Du och jag mot världen <3

 
#1 - - Petra :

Hej Anna !
Följt dig ett tag nu och är så otroligt nyfiken på hur du gjorde för att hålla fast vid lchf... jag måste verkligen gå ner i vikt men det känns såååååå långt bort just nu. En jävla jojo bara. Hur tampades du med alla hjärnspöken och "tvångsätande" ??

Svar: Hej! Jag skrev ett svar på en liknande fråga häromdagen och eftersom den tar upp de viktigaste för mig kopierar jag in den här nedan :-)Kram!

"LCHF är faktiskt lätt.
Det är bara motivationen och känslan av att vara ensammast i hela vida världen som gör det svårt att klara av det.
Jag har kämpat som en dåre för att nå den plats jag är på nu.
Jag började med LCHF för första gången 2009.
Efter det föll jag fram och tillbaka i sockerträsket. Det gick inte att stå emot.
Jag var nykär, jag jobbade på en godisaffär och jag jobbade på ett bageri.
Frestelserna var enorma för mig var jag än befann mig.
Så jag åt godis en vecka och LCHF EN dag. Sen tillbaka till godis igen.
2011 nådde jag min högsta vikt någonsin (91,3kg).
Jag var deppig och jag isolerade mig från alla som inte ville äta med mig.
Jag ville inte träffa nya människor och jag var konstant fokuserad på att äta.
Min pojkvän och jag åt ute nästan varje dag.
Jag gjorde nästan gjort slut med honom flera gånger för att han inte köpte glass/chips/godis till mig.
När jag sen väl bestämde mig för att ge LCHF ett helhjärtat försök till tänkte jag så här:
"Anna, du kan inte leva så här i resten av ditt liv. Ät LCHF utan avsgteg i 6 månader och sen får du äta VAD DU VILL en dag. Efter det hoppar du på LCHF igen".
Jag tänkte alltså köra halvårsvis med en fuskdag.
MEN! När den dagen kom kändes det inte alls värt det. Så jag sa till mig själv:
"Nää Anna! Du har ju varit så jäkla duktig nu. Varför inte fira det med ett halvår till".
Jag kan säga att jag under mitt första år bakade väldigt mycket substitut och det fungerade för mig.
Hade jag inte haft mina kära substitutsnuttefiltar att ta till när suget sattein skulle JAG aldrig klarat den första tiden så bra som jag gjorde.
Genom åren trappat ner bakningen och nu gör jag det nästan aldrig.

Till en början gäller det att man är påläst (det var det som gjorde att jag klarade det), konsekvent och ärlig med sin livsstil.
Det är viktigt att inte bara "ta en kaka", även om faster Agda bakat dina favoritkakor för din skull.

Till exempel:
Jag älskar rullrån och min mormor är drottningen av rullrån.
DET var min största utmaning den första julen utan avsteg.
Men jag bad min sambo om hjälp och jag förklarade för alla att jag var tvungen att avstå från alla sötsaker för min egen skull.
Jag bad dom hjälpa mig att stå emot genom att inte ställa alla kakor framför mig och inte heller erbjuda mig något bara för att vara artiga.
Det var inga som helst problem, jag fick 100% stöttning.

MEN! Har du inte en familj som stöttar dig behöver du inte säga någonting om ditt matval utan bara hävda att du är "så mätt efter julmaten (eller annan middag)".
Om jag ska bort och äta frågar jag ALLTID vad det kommer bjudas på.
Vissa tycker kanske att jag är fräck, men det skiter jag i.
På samma sätt som en nykter alkoholist inte skulle vilja sitta i sin gamla favoritbar och dricka vatten vill jag bli bjuden på lasagne.

Jag startade min blogg och instagram 2013.
I arkivet finns det rätt många blogginlägg du kan kika på om hur jag haft det under denna tid.
Det är svårt att komma ihåg exakt hur kämpigt det var i början (typ som mammor glömmer smärtan vid en förlossning).
Men jag vet att det krävdes ett konsekvent beteende och ett jäkla driv.

Vissa dagar i början var jag bara hemma och åt ost (eller nåt liknande) bara för att jag behövde få utlopp för min överätning (inget jag rekommenderar, men jag var tvungen för annars ville jag bara gråta hela tiden).
Efter en sån överätardag kunde jag enkelt leva normalt igen i flera veckor eller månader.
Även nu kan jag behöva en ätardag, men det var längesen (påsk tror jag det var) och jag mår alltid dåligt efteråt. Inte psykiskt, men jag mår illa dagen efter och känner mig helt seg och slö i kroppen.

LCHF blev räddningen för mig.
Hoppas du kan komma igång och hålla dig fast vid denna livsstil även fast det känns tugnt i perioder.

All lycka till dig och alla andra som kämpar <3"
AnnasLCHF

↑