Välkomna
Välkomna hit alla nya läsare och kul att se er andra igen!
Det var ett tag sen som jag presenterade mig själv så jag tänkte att vi skulle köra en snabbpresentation.
Jag heter Anna och är 26 år gammal.
I hela mitt liv har jag gått upp och ner i vikt.
Jag är sockerberoende men har snart levt med LCHF helt utan avsteg i 4 (!) år.
Jag definierade mat och snacks med lycka.
Det hela eskalerade när jag var 18 år och började jobba i en godisaffär i Tumba.
Vi hade över 550 sorters lösviktsgodis och jag fick äta hur mycket jag ville (tro mig, det gjorde jag).
Där tog mitt sockerberoende fart på riktigt.
Med konstant tillgång till socker plus personalrabatt på det man köpte hem var det inte konstigt att jag åt något kilo godis om dagen.
Jag jobbade där i nästan 2 år och sen bytte jag jobb.
Men det blev inte bättre för det...
Jag började jobba på ett konditori och åt bröd, bullar och kakor så det sprutade ut genom öronen på mig.
När konditoriet bytte ägare fick jag dessutom ta med mig ALLT som blev över från dagen hem.
Min bil var mitt tempel. I bilen blev jag inte dömd.
Jag åt ungefär 10 bullar/wienerbröd på vägen hem och väl hemma bjöd jag alla andra men åt inget själv.
Jag hade ju en sån bra karaktär och kunde stå emot hur lätt som helst. Jo, tjena!
Tiden gick och mitt sockerberoende blev värre och värre.
Jag vet inte hur många gånger jag hotade min sambo (då pojkvän) att lämna honom om han inte hade med sig en Ben & Jerry hem.
Jag började äta LCHF för första gången 2009, men det var liksom bara en Quick-fix mellan mina sockeråterfall.
Men så en kall dag i november 2011 fick jag nog och sa till mig själv:
"För helvete Anna, ska du hålla på så här i resten av ditt liv? Nej, nu tar du 6 månader helt utan avsteg och sen får du äta vad du vill i EN dag och sen äter du LCHF igen".
Sagt och gjort.
Men, mina 6 månader gick ju så bra och när min planerade fuskdag kom så kände jag:
"Nä vet du vad, du har klart det hittills. Kan du inte ta 6 månader till istället".
Och på den vägen är det.
Nu sitter jag här nästan 4 år senare och är så glad och stolt över mig själv.
Jag har lyckats vara normalviktig sen slutet av 2012 och jag mår bättre än någonsin.
Jag får äta god mat och jag håller mig mätt.
Det är långt ifrån enkelt alla gånger.
Speciellt i början krävdes det svett och tårar men jag lyckades.
Mitt mål är att äta så här i resten av mitt liv och jag hoppas innerligt att jag kan klara det <3

Hej Anna! Alla inlägg som du skrivit, och jag menar de som jag har läst, får det att låta som om LCHF är lätt. Åtminstone att det har varit superenkelt för dig. Trots ditt sockerberoende. I det här inlägget skriver du om "svett och tårar" i början av din resa. Jag skulle gärna vilja läsa ett inlägg som berättar mera om dina utmaningar. Det skulle hjälpa mig när jag själv "svettas och gråter". Jag lyckas inte alltid bli inspirerad av hur otroligt bra det gått för alla som lyckats gå ner i vikt på LCHF och hur himla bra de mår just nu. Utan hur de fick kämpa, precis som jag gör nu, och hur man tog sig vidare när det var som allra svårast. Vad tycker du? Är det något du skulle kunna tänka dig?