Vägen till barn del 4 av 4
De här inläggen har jag lurat på länge och inte riktigt vetat hur jag ska skriva.
Det handlar om vår väg till att bilda familj (varning för långa inlägg).
För att få en så bra bild av det som möjligt tänkte jag dela upp det i 4 olika inlägg och avhandla en sak i taget.
Del 1: Bakgrund och utmattning
Del 2: Första gången jag blev gravid
Del 3: Min graviditet. Hur jag mått och hur allt gått
Del 4: Förlossningsberättelse
Ni var många som ville läsa vår förlossningsberättelse så här kommer den.
Jag kommer inte ihåg så mycket av själva förlossningen men Fredrik har berättat hur det var.
Vi var beräknade 27/9-2018. Jag hade planerat att jobba fram till 25-26/9.
När jag gick från jobbet på fredagen den 21/9 sa jag: "Trevlig helg! Vi ses på måndag".
Min chef svarade då: "Jag är inte så säker på det".
Och tänka sig, hon hade rätt!
Lördagen den 22a umgicks vi med Jessica (tjockkocken), Eric och deras dotter Ella.
Vi storhandlade, käkade middag, dansade och lekte.
Efter middagen fick jag dock kraftiga förvärkar så vi bestämde oss för att åka hem (klockan var ungefär 18).
Förvärkarna avtog inte som de brukade göra när jag vilade och låg ner.
Istället blev dom bara värre så jag tog fram min vetekudde och använde den i några timmar.
Vid 21 sa jag till Fredrik: "Jag är inte säker på att det här är förvärkar, men jag vet inte heller om förlossningen har börjat. Jag vet bara att det gör ganska ont nu".
Han släppte allt han höll på med och ställde iordning en filmstation i sovrummet med sin bärbara dator (vi har ingen tv i sovrummet).
Det gick några timmar. Jag var i och ur duschen ett par gånger och duschade tills varmvattnet tog slut.
Vid 00 ringde jag förlossningen och dom tyckte vi skulle åka in. Det fanns bara plats på Danderyd (vi bor i Nynäshamn) så vi åkte dit.
Jag blev undersökt men var inte tillräckligt öppen för att få stanna (bara 3cm). Så vi fick åka hem igen.
Vi var hemma vid 02. Värkarna blev väldigt intensiva så jag hoppade direkt in i duschen.
Efter det la vi oss i sängen, jag hade fått tabletter så jag skulle kunna sova och vila lite. Jag sov väl kanske 5-10minuter i stöten och vid 03:15 vaknade jag med ett ryck och skrek: "FREDRIK, HANDDUK, NU!"
Han flög upp ur sängen och kastade en handduk till mig. Jag tog mig upp ur sängen och in i badrummet där mitt vatten gick, precis som på film.
Det forsade verkligen och sen satte värkarna igång, på riktigt.
Jag ringde förlossningen vid 03:40.
Dom sa: "Ta tid på värkarna och ring när de är tätare".
Sagt och gjort, vi väntade. Jag låg i sängen och vred mig av smärta.
(Här nånstans tappar jag all tidsuppfattning och det jag skriver nu har Fredrik återberättat för mig.)
Fredrik var nervös. Jag ringde förlossningen igen. Den här gången sa hon: "Vi har plats på SÖS nu. Kom in".
Jag har som sagt ingen tidsuppfattning men vi kom tydligen till SÖS ungefär 06.
Värkarna kom så tätt att jag knappt kunde gå från bilen till förlossningen, typ 100 meter.
Vi fick vänta lite på sköterskorna som skulle öppna dörren så jag satte mig på en bänk utanför.
Sköterskorna och Fredrik fick stanna upp några gånger och vänta på mig på väg till rummet för jag hade så kraftiga och täta värkar att jag var tvungen att stanna upp och andas mig igenom dom innan jag kunde fortsätta.
När vi äntligen kom in på vår förlossningssal så sa jag: "Får jag klä av mig och lägga mig ner nu?"
Eftersom jag hade så ont fick jag direkt börja med lustgasen, det blev min räddning!
Många mår illa av lustgas men det beror oftast på att man "andas fel". Så jag andades precis som jag blev tillsagd och då var den magisk.
Jag blundade hela tiden. Smärtan var brutal och jag skrek tydligen i lustgasmasken.
Fredrik gjorde så gott han kunde. Han frågade om jag ville ha musik och jag sa: "Jag vet inte".
"Jag vet inte" var mitt standardsvar på alla frågor.
Så han startade tydligen Disney-musik men jag hörde inget förrän ungen var ute.
Jag satt på en pilatesboll på ena sidan av sängen och Fredrik satt på en stol på andra sidan. Jag tog tag i hans hand och sa åt honom att hålla emot.
Vid varje värk drog jag i hans hand för att få ett motstånd. Stackarn hade nästan träningsvärk dagen efter.
Sen kom frågan om epidural (ryggmärgsbedövning). Jag blev osäker eftersom förlossningen kan stanna av och jag ville bara "få ut skiten".
Så läkaren gick till en annan patient först och skulle komma tillbaka till mig.
Under tiden fick jag höra att jag inte var tillräckligt öppen och att det kunde ta ett bra tag till ändå. Min barnmorska föreslog att jag skulle ta epiduralen eftersom jag inte fick någon som helst värkvila.
Så när läkaren kom tillbaka vid 09:30 tog jag bedövningen. Jag är så glad att jag gjorde det!
Jag gick från okontaktbar med konstanta värkar till att kunna öppna ögonen och till och med prata lite.
Men jag var fortfarande inte tillräckligt öppen.
Efter att man tagit epiduralen måste man ligga ner en stund eftersom benen kan bli lite svajiga.
Så jag låg åter i sängen med min bästa vän lustgasen på högsta blås!
Jag skämtade lite med Fredrik och förlossningssköterskan mellan värkarna och det var helt plötsligt en härlig stämning i rummet.
Eller ja, jag var helt plötsligt närvarande.
Sen kände jag ett behov av att krysta.
Men jag var inte tillräckligt öppen ännu så sköterskan föreslog ännu mer hoppande på piltesbollen. Det hjälpte inte.
Sköterskan kom med en ståställning och frågade om jag ville prova stå upp.
Det ville jag!
Hon sa sen: "För vissa hjälper det att sätta upp foten här".
Med hennes hjälp fick jag foten och PANG!
Jag kände hur hans huvud åkte ner i kanalen och skrek: "HAN KOMMER NU, HAN KOMMER NU!"
Förlossningssköterskan kände och mycket riktigt var han nu tillräckligt långt ner för att jag skulle kunna påbörja krystandet.
Dom hjälpte mig tillbaka till sängen. Jag valde att stå på knä i sängen med magen mot det upphöjda ryggstödet.
Fredrik stod framför mig och peppade mig allt han kunde.
11:30 började jag krysta, 11:47 den 23/9 kom han ut <3
Låtarna jag krystade till var:
Hakuna matata
Prins Ali
Känn en doft av kärleken
Kändes ganska passande alltihop. Hakuna matata, vår prins var på väg och kärleken när jag fick upp honom på bröstet var obeskrivlig <3
När han kom upp på mitt bröst var min första tanke: "Jag har blod på händerna".
Min andra tanke var: "Han är perfekt".
När han låg på mitt bröst var det dags att sy.
Japp, alla spricker mer eller mindre när man föder barn vaginalt.
Min förlossningssköterska var relativt ny, så när hon skulle sy hade hon en mentor med.
Det gick långsamt men bra. Dock släppte bedövningen så de 4 sista stygnen tog jag med lustgas som bedövning.
Det är så häftigt vad kvinnokroppen klarar av.
Min förlossning var inte lång för att vara första barnet. Värkarna började ca 18:00 och 11:47 dagen efter kom han ut.
17 timmar och 47 minuter tog det alltså.
Värkarna var dock extrema eftersom jag inte fick någon som helst värkvila mellan 04-09:30.
Det var ett stort och illamående äventyr att vara gravid, men inte kunde man föreställa sig att det knappt ens hade börjat.
Villkorslös kärlek fick en helt ny innebörd sekunden Du kom upp på mitt bröst <3
